En lång text.
Gamla minnen
Skolkataloger.
I början av läsåret, när alla är bruna och nya från sommaren, så tas en bild med varje klass, som sedan sätts ihop till ett häfte som alla köper.
Det kan faktiskt vara kul att titta på dom ibland.
Som idag.
Jag hittar en där bilderna är tagna för 4 och ett halvt år sen.
Jag bläddrar till min klass, 5E.
Framför mig har jag bara ansikten på folk som senare har gjort livet surt för mig. Bara tre ansikten tillhör människor jag fortfarande är vän med.
En utav dom följde mig till nästa skola.
Den andra flyttade till stockholm för 4 år sedan.
Den tredje går i min teatergrupp nu.
Även paralellklassen, 5D, är full av ansikten som jag helst vill glömma. Som även dom har gjort livet surt för mig.
Jag tar fram en annan katalog.
Den är betydligt smalare.
Jag tror att några av er redan nu kan gissa vilken skola den tillhör.
En skola som inte funnits längre än de här bilderna.
Nu kan ni även räkna ut exakt vilken katalog det är.
När jag öppnar den möts jag av en bilder från skolans allra första dagar.
Jag och två personer som betyder otroligt mycket för mig är med där.
Jag har bläddrat igenom den här katalogen så många gånger, och jag vet vad som väntar på nästa sida.
Något,eller rättare sagt någon, som jag inte vill se.
Jag vet inte hur många gånger jag har suttit och stirrat på det ansiktet.
Det är nog ungefär lika många gånger som jag snabbt har bläddrat förbi sidan för att slippa se det.
Och den här gången är en av de sistnämnda.
Jag bläddrar, klass för klass, och när jag nästan är framme vid min
så händer något konstigt.
Jag upptäcker att det finns ännu en person vars ansikte jag inte vill se.
Ett annat uppslag som jag bläddrar förbi jättefort.
Så det gör jag.
Och trots förrvirringen lyckas jag koncentrerar jag mig på det jag nu ser.
Dåvarande 8C.
En klass full av idioter.
Men även full av snälla människor, korkade människor, och roliga människor.
Det är en klass som jag älskar.
Och det är först då jag förstår hur mycket jag uppskattar att jag är där på den bilden.
Istället för på en ännu en bild med människorna som inte gillar mig. Som jag inte är mig själv med.
Skolkataloger.
I början av läsåret, när alla är bruna och nya från sommaren, så tas en bild med varje klass, som sedan sätts ihop till ett häfte som alla köper.
Det kan faktiskt vara kul att titta på dom ibland.
Som idag.
Jag hittar en där bilderna är tagna för 4 och ett halvt år sen.
Jag bläddrar till min klass, 5E.
Framför mig har jag bara ansikten på folk som senare har gjort livet surt för mig. Bara tre ansikten tillhör människor jag fortfarande är vän med.
En utav dom följde mig till nästa skola.
Den andra flyttade till stockholm för 4 år sedan.
Den tredje går i min teatergrupp nu.
Även paralellklassen, 5D, är full av ansikten som jag helst vill glömma. Som även dom har gjort livet surt för mig.
Jag tar fram en annan katalog.
Den är betydligt smalare.
Jag tror att några redan nu kan gissa vilken skola den tillhör.
En skola som inte funnits längre än de här bilderna.
Nu kan ni även räkna ut exakt vilken katalog det är.
När jag öppnar den möts jag av en bilder från skolans allra första dagar.
Jag och två personer som betyder otroligt mycket för mig är med där.
Jag har bläddrat igenom den här katalogen så många gånger, och jag vet vad som väntar på nästa sida.
Något,eller rättare sagt någon, som jag inte vill se.
Jag vet inte hur många gånger jag har suttit och stirrat på det ansiktet.
Det är nog ungefär lika många gånger som jag snabbt har bläddrat förbi sidan för att slippa se det.
Och den här gången är en av de sistnämnda.
Jag bläddrar snabbt förbi sidan och undviker hans intensiva blick.
Klass för klass bläddrar jag, och när jag nästan är framme vid min
så händer något konstigt.
Jag upptäcker att det finns ännu en person vars ansikte jag inte vill se.
Ett annat uppslag som jag bläddrar förbi jättefort.
Så det gör jag.
Och trots förvirringen lyckas jag koncentrerar jag mig på det jag nu ser.
Dåvarande 8C.
En klass full av idioter.
Men även full av snälla människor, korkade människor, och roliga människor.
Det är en klass som jag älskar.
Och det är först då jag förstår hur mycket jag uppskattar att jag är där på den bilden.
Istället för på en ännu en bild med människorna som inte gillar mig.
Som jag inte är mig själv med.
Tack.
Kommentarer
Trackback
